Starta på nytt
Tänkte som så att nu när jag verkligen gör en helomvändning i livet så kanske det kan vara kul att se om jag klarar av att börja skriva på nytt igen.
Det är något som jag ändå saknat på något sätt, att få skriva, att låta allt sådant där som man bara går och tänker på komma ut genom fingrarna och hamna på skärmen. Jag skriver inte särskilt ofta nuförtiden, och när jag gör det är det väldigt sällan något äkta.
Som jag sa så har jag börjat lite på nytt i livet. Den senaste tiden (året, åren?) har jag väl inte mått sådär jättebra. Jag har varit trött och less och inte alls särskilt sugen på att göra saker. Det är dags att komma över det nu. Det är dags att sluta springa i samma spår och förvänta sig att jag kommer komma fram någon annanstans än vad jag gjorde igår och dagen innan dess. Till att börja med så har jag fått rätt mycket lärdom om social fobi, att det är något som jag lidit av och framförallt hur man vinner över det. I onsdags hade jag min första ångestattack på flera månader. På något sätt så kändes det lite bra. När det hände för första gången på så länge insåg jag hur långt jag kommit nu, att såhär har jag känt så ofta tidigare och bara accepterat det som livet, nu vet jag att det inte måste vara så längre. Jag har även förstått att jag druckit en massa som följd av detta, det har varit ett sätt att våga och ett sätt att fly, men det har bara resulterat i att jag mått så sjukt mycket sämre under veckorna som gått mellan de alkoholfyllda helgerna.
Jag har slutat röka. Den meningen känns så konstig att skriva. Jag menar; jag? Cigaretterna som varit min snuttefilt i så många år, nu har jag inte tagit ett bloss på snart tre veckor. Men det känns bra, det gör verkligen det. Speciellt när jag kommer fram till den kanske största förändringen som skett nu på slutet: Jag har börjat träna.
Det är dags för mig nu att bli hälsosam, få mer energi och inse att livet måste faktiskt inte vara en fest. Det kan räcka med att ha energi att göra något efter jobbet eller att känna att jag har orken att fixa lite här hemma istället för att bara titta på serier så fort jag har en ledig dag.
Nu säger jag inte att jag kommer att bli någon slags hälsoguru, jag kommer att ta ett glas vin och nån öl lite då och då och jag känner mig själv nog väl för att veta att till det där glaset vin kommer det nog att komma en cigarett också. Men det är jag okej med, så länge som jag fortsätter känna att jag faktiskt har kontrollen, att jag inte vaknar dagen efter med sådan ångest att det tar mig hela veckan att bygga upp det trasiga igen.
Att jag börjar skriva igen kommer inte vara något speciellt eller något som händer särskilt ofta. Jag kan inte ens garantera att det blir mer än den här enda gången, men just nu känns det bra.