Inatt har världen blivit sönderbombad, massvis med människor dog, bland annat en av mina bästa vänner, min pappa och min syster. Efter det så var jag tvungen att gå upp på scenen och spela Peter Pan som om inget hade hänt.
Ibland önskar jag att mina drömmar skulle vara lite mindre tydliga.

Idag känner jag mig sådär lagomt bitter, snäste av min baby då han kom in och skulle säga hejdå då han for till jobbet. Jag förklarade för honom att jag inte kommer ikväll, så nu måste jag hitta något annat att göra. Pojkarna ska dricka öl och spela så jag var ändå inte så taggad på att vara här. Menmen, vi får väl se. Jag hänger hellre här än att vara hemma iaf.
Åh, kan inte någon bara ge mig något nytt? Det skulle jag faktiskt uppskatta. Ge mig lite äventyr, eller i alla fall något som jag aldrig upplevt tidigare.

Nä, nu ska jag nog klä på mig och gå till skolan för att skriva klart min förbannade rapport.

Kom hem från Sundsvall igår, men jag spenderade tiden efter att jag kommit hem med att mysa med min baby. Sundsvallresan blev väldigt lyckad faktiskt, jag hade väldigt trevligt och trots att jag vissa stunder inte alls står ut med min familj så var det mesta riktigt mysigt.
Jag handlade rätt mycket och kom hem med bland annat:
En studentklänning
Stundentskor (Som jag enda sen de försvann från skell ångrat djupt att jag inte köpte)
En ny sommarjacka (Som visst ser ut som en regnjacka men som jag älskar)
Ny bok
Och en massa andra småsaker.

På vägen hem stannade vi till i Umeå där jag hann träffa Sandra vilket var sjukt fint.
Nu ska jag tillbaka till min karl som börjar jobba på typ två timmar.
Puss!

Just nu vill jag bara skrika. Människan som just nu betyder mest är den som får mig att må sämst. Älskling, jag avskyr den du blir då du dricker för mycket. Du blir bara fel. Du tar dåliga beslut, du är varken snäll eller rättvis mot mig.
Jag sitter alltså i pojkarnas lägenhet, om mindre än 6 timmar åker jag till Sundsvall och jag vill inte längre. Robin är någonstans, jag vet inte vars och jag vet inte om jag vill längre. Jag borde inte skriva det här här på bloggen men jag är för full och för ledsen för att bry mig. I vanliga fall är jag för stolt för att skriva om mina problem med den jag älskar mer än med ord som ingen annan förstår men ikväll bryr jag mig inte mer. Du gör mig illa men jag är för fäst vid dig. Du är min bästa någonsin förutom då du är full, då är du inte samma person som jag är så hopplöst kär i.
I can't take the pressure.

Just nu är mitt liv så underbart och så fel på samma gång, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Allt som gjorde mig så lycklig tidigare känns bara som en belastning nu, ni känns som en belastning nu. Jag behöver en paus.

Fan, jag är för full, jag borde sova, men jag kan inte. Jag vill bara att du ska vara här, nykter och underbar, snälla. Håll bara om mig tills jag mår bra igen.

Just nu sitter jag och leker här medans pojkarna ligger och sover i tvrummet. Alldels strax blir det dusch för att vid 6 fara ut med klassen och ta en öl vilket jag hoppas ska bli riktigt trevligt. Är duktigt festsugen men eftersom det blir att åka till sundsvall inatt/tidig morgon så blir det att ta det lugnt så jag inte är bakis imorgon då jag ska leta studentklänning.


Jag funderar på om det är dags för någon slags ändring i mitt liv. Jag borde bli bättre på att prioritera det jag vill och inte vad andra vill att jag ska göra. Är less på att ständigt vara spänd och ha ont, jag är less på att inte kunna andas av stress, jag vill inte sitta någonstans och önska att jag hade gjort något annat längre.
Är det så fel av mig att vilja sitta för mig själv och läsa en stund för att sen se en film med den människan som just nu får mig att känna lugn flera kvällar i rad istället för att vara ute och umgås med en massa annat folk?
Nånstans bland allt som händer och allt som ska göras har jag tappat bort mig själv och vad jag vill. Just nu känner jag ett behov av att antingen rymma bort eller låsa in mig. Jag är less på kraven.

it doesn’t mean that I don’t love you

Nu är Peter Pan över. det känns konstigt men bra. Jag är stolt över att vi fixade det!
Dålig uppdatering på sistone men med sjukdom och massvis med jobb inför och under Peter Pan har orken inte riktigt infunnit sig.
Nu ska jag gå och sova så jag orkar med nationella imorgon och sedan Sundsvall efter det. Livet känns rätt bra ändå just nu.

Kan nån snälla bara skjuta mig tack?
jag orkar inte, vill inte, hinner inte.
Gör mig frisk tack, är less på att vara yr, är less på att vara själv. (På tal om att vara själv, just nu vill jag bara slå dig. Tack så förbannat mycket eller nått.)
Fan, tillbaka till sängen innan jag spyr nu.

Imorgon startar helvetesveckan, så förvänta er inte många livstecken alls för mig, jag ska leka med teatern och sova nu i två veckor framåt.
Nu ska jag snart isäng så jag orkar imorgon.
08.30 - 21.00 i fyra dagar, sen ledigt två för att sen gå typ heldagar med föreställningar och shit i 4 dagar. Efter det ledigt torsdag, fredag nationella i 5 timmar, förhoppningsvis ut med klassen på kvällen för att på lördagen bila till Sundsvall och bli borta i tre dagar.
Jag kommer att vara en trött och grinig bitterfitta nu i ca 2 veckor, bara så att alla vet.
Nu ska jag gå och hämta kärlek så att jag klarar mig ett tag.
Puss!

Tror jag lägger ner allt vad blogg är tills jag kan skriva något som är lite mer positivt. Just nu känns det som att sova vore ett bra alternativ, men jag var inte peppad på att gå och lägga mig själv så jag väntar nog tills jag kan få somna med världens bästa dumbulles armar runt mig.

Känner att jag inte riktigt orkar. Sover mycket mer än vad jag brukar just nu, allt för att få varva ner och komma undan en stund. Nu ska jag tillbaka till sängen och min bok.

Ikväll är en såndär kväll då jag önskar att vissa saker såg annorlunda ut. Jag behöver vissa saker som jag varken kan be om eller få så som läget ser ut just nu. Det ska dock bli skönt att få somna och veta att Robin och Markus är här.

Om mindre än 3 små jävla veckor är iaf en del av hela det här helvetet över. Tack och lov.

Varje dag av mitt liv,
varje andetag tar tid.
Jag står aldrig still.

Ni vet jag har feber,
det fick jag redan som barn.
Måste visa att jag lever,
så därav mitt tjat.

Varje dag av mitt liv,
varje andetag tar tid.
Jag står aldrig still (stå aldrig still)
Jag står aldrig still.

Lever just nu fort och mycket med en konstant rädsla för magsjukan som lurar överallt. Har drabbats av en förkylning som jag håller tummarna för inte ska brtya ut. Är en bitterfitta på hög nivå. Älskar min man till tusen. Är lite småsur för att min kexipuff har lämnat mig för en vecka i småland. Känner panik över Peter Pan. Ska snart iväg till Robins farmor för middag med släkten, panik!

Jag och Cia hade ett snack med Ylva idag, så nu känns det inte riktigt lika mycket som att jag ska falla ner och dö vilken sekund som helst. Hon lyckades lugna lite så nu ska jag försöka att inte stressa upp mig och få panik över sådant som ändå inte är mitt jobb att göra.

Jag och Markus skulle till Robins mamma idag för att se på hockeyn, och en viss person hade sagt att det var klockan 3. Det fick vi veta då vi kom det att det inte alls var, inte helt roligt. Kändes lite konstigt att sitta hos Robins mamma utan att han var där kan jag ju säga.
Aja, det blir att se hockeyn här i lägenheten istället, kändes lite länge att sitta där och vänta i flera timmar.

Nu ska jag kika runt litegrann och se gå och duscha! (Fy tusan så skönt^^)

Trött och sliten efter en väldigt fin helg. Robins födelsedagsfest i fredags blev riktigt rolig och jag var glad och party mest hela tiden. I lördags så hände det inte så mycket här i längenheten, delar av tiden så låg både jag, Robin och Markus i tv-rummet och sov.
Idag har det mest bara slöats och det är precis så jag har velat ha det faktiskt. Var fortfarande bakis typ halva dagen och resten av dagen har jag som varit opeppad och inte alls haft lust att ens flytta mig från soffan.
Nu ska jag bege mig mot sängen och hoppas på att humöret är bättre imorgon.
Bye bye faggots.

Tillbaka på gränsen, men nu är det bara 3 veckor kvar med att leva såhär, sen kanske jag kan lugna ner mig och bli som vanligt igen. Just nu är det skrattattacker tills jag inte kan andas, oväntade gråtperioder, sjukt mycket ilska och så mycket stress att jag ibland knappt vet vars jag är.

Nu ska jag iväg och umgås med Cia, sen imorgon så blir min karl gammgubbe så det blir att fira och dricka ohälsosamma mängder öl.
Någonting som dock känns helt underbart är att vi bara har en grej med skolan imorgon, vi ska på en teater mellan 1 och 2, sen är det samtal tills 3, men det har jag redan fixat bort. Greatness!
Äsch, andningspausen över, springa nu!

Bra att du äntligen är frisk snuttan!♥

Idag känner jag mig konstig. Jag vill inte riktigt, jag försöker vara glad och leka på med de andra barnen men någonstans är det något som känns fel.

Aja, Peter Pan går framåt, även fast jag själv känner att jag inte har hittat min roll än, jag känner inte Kapten Krok alls, vilket gör att allt känns jobbigt och åt helvete. Men vi har i alla fall börjar komma någonvart i repningen vilket gör att paniken har släppt litegrann.

Jag tror även att våra lärare vill ta död på oss då vi praktiskt taget inte har någon fritid alls just nu. De har förlängt typ alla dagar och vi har en massa grejer att göra på kvällstid också (teatrar att gå på, teaterkurser på kvällstid osv), jag känner att mitt eget liv blir rätt lidande vilket inte är så roligt då jag inte alls brinner för teater eller ens för Peter Pan föreställningen.

Menmen, slutklagat nu. Dags att ta tag i den förhatliga projektarbetsrapporten kanske?

Markus är hemma, och hans tatuering blev faktiskt riktigt snygg.
Nu antar jag att det ska lekas film eller något sådant.

Min karl är i köket och diskar, jag sitter i soffan och myser. Allt är som det ska vara.
Förutom det faktum att Robin har spytt halva natten och en del nu på dagen, jag är sjukt orolig att han har smittat mig med magsjuka med. Äsch, jag hoppas att jag klarar mig.

Haha, Markus ringde just (han är iväg och dricker öl) för att berätta att han har tatuerat sig. Aja, hoppas att det blev fint. Sen så jävlades jag och Robin lite med honom så nu har han lovat att då han kommer hem inatt så ska han krypa ner mellan oss i sängen och skägga oss till förbannelsen.

Nu, MAT! :D
puss

Ingen vila hinns med här inte, nu är jag påväg igen efter ett par minuters egentid! Bloggen blir lidande nu då jag är hemma mer än någon minut bara kanske en gång i veckan.  Aja, ska försöka skärpa mig ändå.

Igår var det dags för mig att träffa Robins mor och hennes karl, vilket faktiskt gick ganska bra.
Idag är det far och farmor som står på tur.
Nu - Rusa!

Puss!

Sitter på skolan och känner att orken inte riktigt infinner sig idag. Maggan var dock helt underbar och gjorde kaffe till oss på den första lektionen.
Menmen, ska försöka få sluta lite tidigare idag så jag kan följa min syster och ta hål i naveln. Efter det ska jag träffa min älskade Salla så då blir jag då lite lyckligare.

Nu ska jag nog sluta låtsas jobba och faktiskt ta tag i mig själv den sista stunden.
Puss!

Alldeles strax skola då, jag kan erkänna att jag inte är peppad på en fläck. Menmen, det är väl bara att bita ihop och gå dit med ett leende på läpparna antar jag.
Jag börjar även känna att vissa saker måste ändras, även om det gör ont som fan att ens tänka på det. Orkar inte ha det såhär bara.
Aja, nu måste jag typ göra mig klar.
Puss!

Mina pojkar är dumma i huvudet. På riktigt. Men jag älskar dem ändå.