Ja, jag erkänner.
Jag behöver uppmärksamhet och bekräftelse för att ens vara nästan glad.
En fredagkväll hemma, utan ett enda telefonsamtal eller sms får mig att bryta ihop.
Jag vill att alla ska se mig, höra mig och veta vem jag är.
Men, jag tycker egentligen inte om att ta plats.
Ännu en motsägelse i mitt komplicerade liv.

jag och jag och jag och jag
allting handlar om jag
men det är mitt liv jag lever
dag för dag för dag

Älska mig, jag vill inte ha konflikter
älska mig, jag vill vara duktig
älska mig, mig och mig och ingen annan
älska mig, ge mig kärlek
när jag står på scen med andra
måste jag synas mest

Älska mig, bara mig

Jag är den där som alltid är antingen glad eller sur.
Jag går inte till någon av mina ytligare vänner för att vara ledsen.
Är jag ledsen är det mitt problem. Är du ledsen så är det ditt, right?
Att jag är arg är en annan sak, oftast är det ju någons fel. Och är jag arg på någon så är jag, skyll dig själv.
Det kan vara för att du är irriterande, dum eller något annat. Ibland helt enkelt för att du är ful.
Jag bara luftar mina åsikter då och då.

Människan behöver uppmärksamhet för att må bra.
Vissa mer, andra mindre. Men alla behöver den.
Jag menar, jag skulle hellre vara mobbad än utfryst.
För som mobbad finns jag ju iaf. Då betyder jag så mycket att ni orkar lägga ner tid på den där kommentaren, då ser ni mig.
Inte för att jag är mobbad. Inte ens i närheten.
Jag är inte längre den sortens människa som blir det.
Aldrig mer.
På högstadiet lärde jag mig att skratta åt de som sa något. Det var inte svårt.
För de visste ju inte att de gjorde mig något bra.

De bekräftade att jag fanns.

Jag är även ytlig. Det kan jag också erkänna.
Alla mina nära vänner ser enligt mig bra ut.
Är du ful så kommer du inte ens att få en rättvis chans. Så är det bara.
Skönhet står högt på min lista, har gjort det länge.
Då jag mådde som dåligast var det en av de få saker som inte var illusion.
Det var då viktigare än både vänskap, kärlek och lycka.
Då skulle jag ha kunnat umgås med precis vem som helst. Bara den såg bra ut.
Nu är det lite annars. Du måste vara intressant också.
Annars kan du lika gärna vända om.

Så ring mig. Smsa, eller kom helt enkelt förbi och prata.
Även om jag är en elak jävel ibland, så kommer du nog inte att märka det.
Iaf inte om du ser hyffsat bra ut, och har något att säga.
Fula och ointressanta personer behöver inte ens försöka.