017.

Just nu är jag bara opepp på livet.
Är egentligen inte deppig eller ens ledsen, bara rejält opepp.
Vill lägga mig under täcket och stanna där tills vintern är helt över.
Orkar inte gå till skolan och låtsas att det inte stör mig att ingen har vett att tänka på att alla hör er, även om ni inte skriker.
Nej, borde egentligen sova nu.
Men då måste jag gå och släcka lamporna och det känns jobbigt.
Mörkrädd och allt som jag är.
Men det går bara inte att sova med lamporna tända av någon anledning.

Aja, ska inte klaga mer.
Är bara trött och jävlig.

Längtar tills på onsdag. Ska umgås med Stina, vilket känns bra för jag saknar henne


Bara för att det är ni två som får mig att orka ens gå till skolan just nu.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0