Blogg igen alltså, typ det enda som man fördriver tiden med då man är på skolan. Iaf om man är som mig hehehe.
Jag är inte så stabil idag tror jag. jag går från att sitta och dansa för mig själv till att snäsa åt folk till att känna peppen på livet till att vilja döda någon. Men jag skyller på förkylning och på waaaay för mycket sömn. Jag har typ sovit sisådär 3-4 timmar mer än jag brukar i två eller tre nätter nu.
Och jag fryser som ett svin trots linne, tröja och jacka. Men jag tror inte att jag har feber iaf:)

Jag är som rätt så glad att jag valde bort party ikväll, jag hde nog inte orkat tror jag.
Sen så känns det skönt att bara få prata ett tag.
Så det känns härligt tycker jag:) Har fortfarande inga planer för imorgon, men någonting blir det väl.
jag känner iaf inte den vanliga paniken. Tror inte att jag skulle dö om det blev jag och soffan en kväll hehe.

Sen så vill jag bara säga att trots att saker endå har gått rätt bra, eller nu syftar jag nog bara på en sak egentligen.. Så tror jag att jag lägger ner det hela. Jag orkar inte att jag ska bli någon som jag inte är på grund av en enda person. Dessutom vet jag ju inte vad den andra personen tycker, det hela känns inte så positivt just nu iaf.
Menmen, vi får se vad som händer. Jag är inte ledsen, mer tvärtom tror jag. Allt får gå som det går, jag är endå rätt nöjd med livet.

En annan sak som jag har tänkt på. Och ja jag vet att det här är ett långt och meningslöst inlägg. Nån kanske orkar läsa  och även om ingen gör det så tycker iaf jag om att skriva.  Tillbaka till saken. jag har tänkt på att min klass (då syftar jag på teatersidan) alltid ska göra allting så komplicerat. Den enklaste sak med en klar beskrivning måste man ändå ställa tusen frågor om, så att man helt säkert inte har fattat fel. Om någon säger tolka fritt, så måste man fråga om minst 4 saker för att försäkra sig om att det verkligen är fritt. Det går som inte bara att göra och känna att om det bllir fel så blir det, so what liksom? Det händer att jag blir så less att jag helst bara skulle vilja gråta då dom här sakerna händer. Om & om igen.  Men endå, vissa dagar är jag bara så glad att det är just dom här människorna som jag tvingas umgås med varje dag. Vissa mer än andra iofs, men endå.

Nu ska jag kika lite andras bloggar och så. Puss på alla som vill ta åt sig.