jag har alltid så mycket planer, typ det här ska jag göra idag, det här vill jag göra idag.
Sen så kommer jag hem, vilar en stund och sen tar jag mig inte iväg. Det känns så bra att bara stanna kvar, ta det lungt och vila. Och visst, som sagt så känns det bra. Fram tills klockan blir typ 9, då kommer ångesten och då är det ju försent att göra något.
Jag blir så less på mig själv då jag är sånhär. Jag har sjunkit, är inte längre i mitt höga tempo och jag trivs inte riktigt att vara såhär.
Jag känner själv hur mycket mer jag börjar grubbla, hur allt känns mycket tyngre. Jag har inte lust att göra något, vill bara vila.
Och sen så vet jag inte vilket som är bättre? ÅH jag skulle behöva någon som tog tag i mig berättade vilket som är bättre för mig och sen tvingade mig att leva så. Typ gav mig en bitchslap om jag inte lyssnade, för jag är verkligen sämst på att ta tag i allt.

Jag vet att jag hade en massa annat jag ville skriva också, men allt har försvunnit.
Och fy fan vad kallt det är här, jag hade behövt nån att värma mig på xD
Så jag ska göra annat nu.
Puss!