Jag vill ut och springa tills jag inte orkar röra mig längre.
Jag har varit påväg neråt ett tag och idag tror jag att jag nuddade botten litegrann. Jag vet ju tack och lov att mina nerefaser går över rätt fort nuförtiden men jag vill verkligen inte just nu.
Hela dagen har jag velat slåss och skrika och nu ikväll så jävlades min älskade Gerd tills det blev sparkkrig, det kändes rätt bra. Fast det ska jag kanske inte säga, hon blev så glad då hon äntligen lyckades få mig grinig på henne (hon har försökt i över två år).

Nej nu ska jag och mina tankar lägga oss på sängen och lyssna på världens bästa.