Just nu är jag superdunderglad. Tog tag i mig själv och ringde till min dumbulle till karl, trots att jag inte fick någon förklaring så är allt bra igen. Underbara människor med roliga diskussioner har gjort kvällen ruskigt intressant. Albin har varit en räddare i nöden och fyllt mig med öl en kväll som denna då det verkligen behövdes. Fick skjuts hela vägen hem så jag slapp gå i kylan.
Allting känns rätt bra nu, om ni inte har förstått det.
Nu tänkte jag dra mig (och mitt huvud som inte mår lika bra som resten av mig, baksidan av öl kanske?) till sängen, dra igång scrubs eller något liknande och hoppas att livet är lika underbart imorgon.
Kärlek till världen!

Jag saknar dig dumbulle.