Jag vet ingenting och jag vill fan inte veta nått heller

Sitter i en datasal och försöker få tiden att gå.
Pratade med Ylva nyss så jag behöver inte ha föreställning i finnträsk ändå, höll på att börja grina då vi pratade om det, riktigt jobbigt. Känner mig typ tårögd nu med, bra att skolan får mig att må bra eller något sånt.

Lovet har typ varit det finaste på länge. Något har hänt varje dag, förutom igår då, men då var jag så trött att jag bara njöt. Jag har umgåtts med vänner, bakat i massor, festat osv. Jag har väl gjort det mesta som jag har velat göra.
I fredags så träffade jag Isa rätt sent och drog på nån random fest, men det funkade. Längesen jag var nykter på fest, kan inte säga att jag har saknat det. Kan också säga att jag inte har saknat att sitta på max.

Lördagen var bättre, var på en av mina älskade kågefester. Hände lite strunt som jag hade kunnat vara utan, det kom lite folk som i mina ögon inte hade något alls där att göra men. Annars var det lika fint som vanligt.

Idag ska jag bara plugga efter skolan, verkligheten har kommit ikapp mig och jag har insett hur långt efter jag verkligen ligger, i allt. Det kliar i hela kroppen så fort jag tänker på det, har även insett att jag får röda fläckar på halsen och på armarna då jag blir stressad. Inte så bra där kanske. Men,men. Blir jag bara klar med allt jag har tänkt göra ikväll så borde det inte vara lika jobbigt efteråt, då kanske jag tillochmed kan hinna umgås med någon av alla människor som jag har lovat i veckan.

Vet seriöst inte hur jag ska klara ett år till i skolan efter det här, vet inte hur jag ska klara teatern. Jag vill ju inte bli något inom teater och jag får bara en massa ångest.
Usch nej, nu ska jag göra annat. Nu blev det här ett klagoinlägg men då får det vara så, det är så jag käner.
Hoppas att allt funkar bra för er. Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0