Usch, ibland får jag för mig att jag saknar dig.
Då jag ser dig på en bild, någon säger ditt namn eller då jag ser dig på avstånd sådär.
Fast egentligen tror jag inte att det är dig jag saknar, det är nog mer... Känslan av dig.
Undrar hur allt hade sett ut nu om vi hade gjort annorlunda, kämpat hårdare?
Ofta är det så nära att jag bara ska gå fram och fråga om vi är vänner ens. Men det är mer än vad jag vågar, som vanligt.
Äsch, jag ville nog bara säga att jag saknar att kunna prata med dig.