Just nu vill jag bara skrika. Människan som just nu betyder mest är den som får mig att må sämst. Älskling, jag avskyr den du blir då du dricker för mycket. Du blir bara fel. Du tar dåliga beslut, du är varken snäll eller rättvis mot mig.
Jag sitter alltså i pojkarnas lägenhet, om mindre än 6 timmar åker jag till Sundsvall och jag vill inte längre. Robin är någonstans, jag vet inte vars och jag vet inte om jag vill längre. Jag borde inte skriva det här här på bloggen men jag är för full och för ledsen för att bry mig. I vanliga fall är jag för stolt för att skriva om mina problem med den jag älskar mer än med ord som ingen annan förstår men ikväll bryr jag mig inte mer. Du gör mig illa men jag är för fäst vid dig. Du är min bästa någonsin förutom då du är full, då är du inte samma person som jag är så hopplöst kär i.
I can't take the pressure.

Just nu är mitt liv så underbart och så fel på samma gång, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Allt som gjorde mig så lycklig tidigare känns bara som en belastning nu, ni känns som en belastning nu. Jag behöver en paus.

Fan, jag är för full, jag borde sova, men jag kan inte. Jag vill bara att du ska vara här, nykter och underbar, snälla. Håll bara om mig tills jag mår bra igen.