Jag saknar mig själv. Mitt liv har stannat av nu, jag har gått in i perioden då jag inte vill längre. Jag vill inte ha något med nästan nån att göra, jag vill ligga hemma hela dagarna eller bara ta mig härifrån. Det är inte det att jag inte älskar mitt liv, för det gör jag. Det är inte det att jag inte älskar människorna jag har runt mig, för det gör jag. jag behöver bara någonting nytt, jag behöver spänning, någonting outforskat att längta till och se framemot.

Robin och Lise är här med Felicia, hon börjar faktiskt bli rätt söt. Men deras liv skrämmer mig, deras sätt att se på saker skrämmer mig. Snälla någon, gör så att jag aldrig bli sådär. Jag tycker sjukt mycket om dem, det gör jag verkligen, men jag vill aldrig bli sån.

Imorgon är det valborgs, jag skulle ljuga om jag sa att jag ser framemot det. Jag skulle nog hellre sitta hemma med en bra film och en flaska vin. Men jag vet att peppen kommer att komma, då jag är där, med människorna och öppnar första ölen, då kommer jag att vara glad, då kommer jag att ha roligt.

Jag funderar förresten på att göra min blogg lösenordskyddad. Det är inte många jag vill ska få läsa allt jag skriver just nu, jag lägger ut allt utan att tänkta. Behöver få skriva av mig för att orka skratta och le, för att orka vara glad och inte explodera. Men vi får se, känns inte som att jag skulle orka skriva om ingen läste, menmen. Allt ordnar sig nog på ett bra sätt tillslut.

Nu ska jag nog börja gå tillbaka till folket. Vill bara säga att ni får inte tro att jag inte är glad, jag är verkligen det. Jag älskar mitt liv, jag älskar min pojkvän och mina vänner. Det är bara någonting i mig som skriker och det är det som kommer ut här. Det känns inte så mycket då jag väl är ute med alla runt omkring mig, men så fort jag sätter mig ner, blir själv och ska skriva så skriker det extra högt och måste ut.
Fattar om ingen orkar läsa, det är nog lika bra.