Ikväll har varit bra.
Jag kom till Emanuel för en nykter kväll med honom och CIa och sen kanske lite krog. Det hela var underbart, sen kom spritflaskan fram. Allt var fortfarande bra, Lollo var full och glad. Träffade sjukt mycket bra folk på krogen, både underbara vänner som alltifd finns där ich folk som jag inte träffat på länge. Tillslut gjorde spriten som den alltid gör och jag damp i botten. Just nu ligger jag hos emanuel och surar och så snart jag samlat kraft så ska jag fara till Robin, förhoppningsvis få en massa kärlek och bli lite lyckligare.

Imorgon blir förhoppningsvis ännu bättre, då sla jag iaf dricka öl, öl brukar var snällare mot mig än vad spriten är. När ska jag lära mig att tacka nej då spriten kommer fram?

Aja, nu ska jag samla värme och kraft sen ska jag dra till krogen och ge emanuel hans nycklar och sen fara till älskade robin. Det är inte klokt hur kär jag är i den dumbullen.
Egentligen leker livet, jag är lyckligare än på många år. Men spriten är inte snäll mot mig.
Usch och fy (Cicci, bli aldrig som jag) nu är det dags att ta på gladansiktet igen.
Puss på alla.

Förresten, Vickan det är dags för dig att komma till skellhell igen, jag saknar dig. Det är dags för fikor och promenader, du brukar alltid lyckas få mig att se det bra i allt. Det är dags för sommar och glädje igen.