Tillbaka på gränsen, men nu är det bara 3 veckor kvar med att leva såhär, sen kanske jag kan lugna ner mig och bli som vanligt igen. Just nu är det skrattattacker tills jag inte kan andas, oväntade gråtperioder, sjukt mycket ilska och så mycket stress att jag ibland knappt vet vars jag är.

Nu ska jag iväg och umgås med Cia, sen imorgon så blir min karl gammgubbe så det blir att fira och dricka ohälsosamma mängder öl.
Någonting som dock känns helt underbart är att vi bara har en grej med skolan imorgon, vi ska på en teater mellan 1 och 2, sen är det samtal tills 3, men det har jag redan fixat bort. Greatness!
Äsch, andningspausen över, springa nu!

Bra att du äntligen är frisk snuttan!♥