Livet gör hela tiden vändningar mot det bättre och jag kommer allt oftare på mig själv med att le utan en uppenbar anledning. Jag känner hur sommaren som definitivt inte var min har bytts ut mot en höst som är minminmin.
Att se en viss människa på stan och kunna gå därifrån utan att hjärtat slår extra eller att jag känner mig ledsen var den ultimata vinsten och jag kände, nej, jag känner mig så fruktansvärt bra.
Att få veta att jag får bo kvar i lägenheten som nu börjar kännas som ett hem, en plats jag är trygg på, ger mig lite mer lugn i själen känns det som. Hur det nu än blir med andra saker så har jag i alla fall ett hem, mitt hem.

Helgen som var fyllde jag 20, och jag tror inte att lördagkvällen kunde ha varit bättre. Det var skratt, kramar, telefonsamtal, folk som sjöng, fina människor som kom med drinkar och någon att luta sig mot de gånger då det fanns tid att bara sitta.
Att jag sen berättade för en viss människa att jag kände något, och att få höra att han känner samma sak, gjorde kvällen ännu lite bättre.

Jag börjar känna mig starkare igen, jag börjar känna mig lycklig igen och jag vet nu att vad som än händer så kommer allting, tillslut, alltid att ordna sig.