Livet är fortfarande sådär bra att jag efter så lång tid nästan förväntar mig att vakna och inse att det inte är är på riktigt. Jag har mina vänner, mitt hem, en pojke att spendera kvällar med och minst en utlandsresa att se fram emot. Jag är nästan för glad för att tro att det är sant. Just nu minns jag inte ens senaste gången jag låg i min säng och grät.
Skolan går bra nu, jag spenderar den mesta tiden med att skriva hemtenta med gulligaste Emma, som jag tycker fruktansvärt mycket om. Att det är intressant gör ju inte saken sämre direkt heller:)
Kvällen har spenderats med god mat, finaste vännerna, ett par glas vin, städning och ommöblering hos Bull. Snart ska jag dock fara hem, imorgon blir en dag med skola, hemtenta med Emma och mys med Jesper, då vill jag inte vara för trött;)
Nej, jag ville mest bara visa att jag lever, och jag ska försöka börja om att skriva här ibland nu igen, även om det kanske inte är någon som läser längre. Pussar!