Idag är det valborgs och peppen börjar sakta men säkert komma fram. Ikväll ska det bastas, grillas. supas och has roligt! Nu ska jag se till att pojkarna tar sig upp så de kan fara in till staden, sen ska jag hem och göra klart det sista innan det blir att fara till sjungande.
Puss på världen!

Jag saknar mig själv. Mitt liv har stannat av nu, jag har gått in i perioden då jag inte vill längre. Jag vill inte ha något med nästan nån att göra, jag vill ligga hemma hela dagarna eller bara ta mig härifrån. Det är inte det att jag inte älskar mitt liv, för det gör jag. Det är inte det att jag inte älskar människorna jag har runt mig, för det gör jag. jag behöver bara någonting nytt, jag behöver spänning, någonting outforskat att längta till och se framemot.

Robin och Lise är här med Felicia, hon börjar faktiskt bli rätt söt. Men deras liv skrämmer mig, deras sätt att se på saker skrämmer mig. Snälla någon, gör så att jag aldrig bli sådär. Jag tycker sjukt mycket om dem, det gör jag verkligen, men jag vill aldrig bli sån.

Imorgon är det valborgs, jag skulle ljuga om jag sa att jag ser framemot det. Jag skulle nog hellre sitta hemma med en bra film och en flaska vin. Men jag vet att peppen kommer att komma, då jag är där, med människorna och öppnar första ölen, då kommer jag att vara glad, då kommer jag att ha roligt.

Jag funderar förresten på att göra min blogg lösenordskyddad. Det är inte många jag vill ska få läsa allt jag skriver just nu, jag lägger ut allt utan att tänkta. Behöver få skriva av mig för att orka skratta och le, för att orka vara glad och inte explodera. Men vi får se, känns inte som att jag skulle orka skriva om ingen läste, menmen. Allt ordnar sig nog på ett bra sätt tillslut.

Nu ska jag nog börja gå tillbaka till folket. Vill bara säga att ni får inte tro att jag inte är glad, jag är verkligen det. Jag älskar mitt liv, jag älskar min pojkvän och mina vänner. Det är bara någonting i mig som skriker och det är det som kommer ut här. Det känns inte så mycket då jag väl är ute med alla runt omkring mig, men så fort jag sätter mig ner, blir själv och ska skriva så skriker det extra högt och måste ut.
Fattar om ingen orkar läsa, det är nog lika bra.

Inatt har världen blivit sönderbombad, massvis med människor dog, bland annat en av mina bästa vänner, min pappa och min syster. Efter det så var jag tvungen att gå upp på scenen och spela Peter Pan som om inget hade hänt.
Ibland önskar jag att mina drömmar skulle vara lite mindre tydliga.

Idag känner jag mig sådär lagomt bitter, snäste av min baby då han kom in och skulle säga hejdå då han for till jobbet. Jag förklarade för honom att jag inte kommer ikväll, så nu måste jag hitta något annat att göra. Pojkarna ska dricka öl och spela så jag var ändå inte så taggad på att vara här. Menmen, vi får väl se. Jag hänger hellre här än att vara hemma iaf.
Åh, kan inte någon bara ge mig något nytt? Det skulle jag faktiskt uppskatta. Ge mig lite äventyr, eller i alla fall något som jag aldrig upplevt tidigare.

Nä, nu ska jag nog klä på mig och gå till skolan för att skriva klart min förbannade rapport.

Kom hem från Sundsvall igår, men jag spenderade tiden efter att jag kommit hem med att mysa med min baby. Sundsvallresan blev väldigt lyckad faktiskt, jag hade väldigt trevligt och trots att jag vissa stunder inte alls står ut med min familj så var det mesta riktigt mysigt.
Jag handlade rätt mycket och kom hem med bland annat:
En studentklänning
Stundentskor (Som jag enda sen de försvann från skell ångrat djupt att jag inte köpte)
En ny sommarjacka (Som visst ser ut som en regnjacka men som jag älskar)
Ny bok
Och en massa andra småsaker.

På vägen hem stannade vi till i Umeå där jag hann träffa Sandra vilket var sjukt fint.
Nu ska jag tillbaka till min karl som börjar jobba på typ två timmar.
Puss!

Just nu vill jag bara skrika. Människan som just nu betyder mest är den som får mig att må sämst. Älskling, jag avskyr den du blir då du dricker för mycket. Du blir bara fel. Du tar dåliga beslut, du är varken snäll eller rättvis mot mig.
Jag sitter alltså i pojkarnas lägenhet, om mindre än 6 timmar åker jag till Sundsvall och jag vill inte längre. Robin är någonstans, jag vet inte vars och jag vet inte om jag vill längre. Jag borde inte skriva det här här på bloggen men jag är för full och för ledsen för att bry mig. I vanliga fall är jag för stolt för att skriva om mina problem med den jag älskar mer än med ord som ingen annan förstår men ikväll bryr jag mig inte mer. Du gör mig illa men jag är för fäst vid dig. Du är min bästa någonsin förutom då du är full, då är du inte samma person som jag är så hopplöst kär i.
I can't take the pressure.

Just nu är mitt liv så underbart och så fel på samma gång, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Allt som gjorde mig så lycklig tidigare känns bara som en belastning nu, ni känns som en belastning nu. Jag behöver en paus.

Fan, jag är för full, jag borde sova, men jag kan inte. Jag vill bara att du ska vara här, nykter och underbar, snälla. Håll bara om mig tills jag mår bra igen.

Just nu sitter jag och leker här medans pojkarna ligger och sover i tvrummet. Alldels strax blir det dusch för att vid 6 fara ut med klassen och ta en öl vilket jag hoppas ska bli riktigt trevligt. Är duktigt festsugen men eftersom det blir att åka till sundsvall inatt/tidig morgon så blir det att ta det lugnt så jag inte är bakis imorgon då jag ska leta studentklänning.


Jag funderar på om det är dags för någon slags ändring i mitt liv. Jag borde bli bättre på att prioritera det jag vill och inte vad andra vill att jag ska göra. Är less på att ständigt vara spänd och ha ont, jag är less på att inte kunna andas av stress, jag vill inte sitta någonstans och önska att jag hade gjort något annat längre.
Är det så fel av mig att vilja sitta för mig själv och läsa en stund för att sen se en film med den människan som just nu får mig att känna lugn flera kvällar i rad istället för att vara ute och umgås med en massa annat folk?
Nånstans bland allt som händer och allt som ska göras har jag tappat bort mig själv och vad jag vill. Just nu känner jag ett behov av att antingen rymma bort eller låsa in mig. Jag är less på kraven.

it doesn’t mean that I don’t love you

Nu är Peter Pan över. det känns konstigt men bra. Jag är stolt över att vi fixade det!
Dålig uppdatering på sistone men med sjukdom och massvis med jobb inför och under Peter Pan har orken inte riktigt infunnit sig.
Nu ska jag gå och sova så jag orkar med nationella imorgon och sedan Sundsvall efter det. Livet känns rätt bra ändå just nu.

Kan nån snälla bara skjuta mig tack?
jag orkar inte, vill inte, hinner inte.
Gör mig frisk tack, är less på att vara yr, är less på att vara själv. (På tal om att vara själv, just nu vill jag bara slå dig. Tack så förbannat mycket eller nått.)
Fan, tillbaka till sängen innan jag spyr nu.

Imorgon startar helvetesveckan, så förvänta er inte många livstecken alls för mig, jag ska leka med teatern och sova nu i två veckor framåt.
Nu ska jag snart isäng så jag orkar imorgon.
08.30 - 21.00 i fyra dagar, sen ledigt två för att sen gå typ heldagar med föreställningar och shit i 4 dagar. Efter det ledigt torsdag, fredag nationella i 5 timmar, förhoppningsvis ut med klassen på kvällen för att på lördagen bila till Sundsvall och bli borta i tre dagar.
Jag kommer att vara en trött och grinig bitterfitta nu i ca 2 veckor, bara så att alla vet.
Nu ska jag gå och hämta kärlek så att jag klarar mig ett tag.
Puss!

Tror jag lägger ner allt vad blogg är tills jag kan skriva något som är lite mer positivt. Just nu känns det som att sova vore ett bra alternativ, men jag var inte peppad på att gå och lägga mig själv så jag väntar nog tills jag kan få somna med världens bästa dumbulles armar runt mig.

Känner att jag inte riktigt orkar. Sover mycket mer än vad jag brukar just nu, allt för att få varva ner och komma undan en stund. Nu ska jag tillbaka till sängen och min bok.

Ikväll är en såndär kväll då jag önskar att vissa saker såg annorlunda ut. Jag behöver vissa saker som jag varken kan be om eller få så som läget ser ut just nu. Det ska dock bli skönt att få somna och veta att Robin och Markus är här.

Om mindre än 3 små jävla veckor är iaf en del av hela det här helvetet över. Tack och lov.

Varje dag av mitt liv,
varje andetag tar tid.
Jag står aldrig still.

Ni vet jag har feber,
det fick jag redan som barn.
Måste visa att jag lever,
så därav mitt tjat.

Varje dag av mitt liv,
varje andetag tar tid.
Jag står aldrig still (stå aldrig still)
Jag står aldrig still.

Lever just nu fort och mycket med en konstant rädsla för magsjukan som lurar överallt. Har drabbats av en förkylning som jag håller tummarna för inte ska brtya ut. Är en bitterfitta på hög nivå. Älskar min man till tusen. Är lite småsur för att min kexipuff har lämnat mig för en vecka i småland. Känner panik över Peter Pan. Ska snart iväg till Robins farmor för middag med släkten, panik!