081.

Har inget att göra, inget att skriva.
Men jag är uttråkad så jag skriver endå.

Insåg just att det är så mycket som jag saknar i mitt liv.
Men jag är ganska nöjd endå. Saknar vissa människor, vissa stunder,
Jag överlever ju, men bara att få träffa till exempel dig skulle lysa upp min dag.
Endå har jag varken tid eller pengar att komma och hälsa på dig.  Fy fan.
För just nu är alla mina helger uppbokade i 3 fuckingjävlaveckor framåt.
Eller...Det är bra, jag har bara roliga planer. Men ge mig helg typ 2gånger i veckan så jag hinner göra allt som jag vill.
Förmodligen blir det inte att träffa dig föränn sommaren.
Då har inte jag träffat dig på... Mycket mer än ett halvår. Nästan ett år kanske?
Hur fan klarar jag mig utan dig?


Livet leker på, jag mår nästan bra nuförtiden.
Men samtidigt så är jag så less.
Samma gamla saker.
För det mesta samma gamla människor.
Det betyder inte att jag inte älskar er och allt vi gör..
Men ge mig något nytt någon gång?
Något att se framemot, något spännande, som jag inte kan räkna ut i förväg vad som kommer att hända.
Jag vänjer mig vid saker för fort, för just nu har jag ju smånya grejer, men efter nästan en månad känns det inte nytt längre. Inget dåligt mot dig gubben <3
Jag funderar på att rymma iväg.
Isa, den där stockholmsresan skulle passa så jävla bra nu.. Fast inte med vissa av grejerna som jag sa att vi skulle göra senare. HAHA.


Jag fattar typ att ingen orkar läsa min blogg. Långa meningslösa inlägg.
Men, det är ju för mig själv jag skriver.. Just nu är det min egen jävla underhållning det handlar om.
Vi ska typ sitta här tills nästan klockan ett, vi kom hit vid 11. Någon som förstår min uttråkning?

Aja, jag längtar tills imorgon, det ska bli fint endå.
För jag tycker som om dig.


Och jag insåg imorse hur mycket jag egentligen saknar Ante, för du min bästvän, betyder så fruktansvärt jävla mycket för mig.
Satt på RoR och helt plötsligt slog det mig, även fast allt har varit åt helvete för oss ett tag, så tänker jag inte släppa dig. För jag vill inte vara utan dig.
Det räcker att jag får träffa dig så sällan som det är nu.
Förlåt för all skit du har fått ta, för att jag inte har varit en sån bra vän som jag borde ha varit, men jag älskar dig.


Nej, nu ska jag ta och ge mig. Känner att det börjar bli för mycket.
Förmodligen blir det mer ikväll också, men jag vet inte riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0