Ja fy fan.
Just då allt går som jag vill och lyckan är näranära så ska ni förstöra allt.
Visst, dagen har kanske inte varit toppen, men ni vill förstöra allt?
Matilda, om du läser det här innan vi har pratat nästa gång så kan du väl ringa?

Skulle egentligen ha gjort svenskan nästan klar nu, men såklart så ska dom börja tjata och diskutera, sen så skulle vi fixa med körkortspapper, och snart så måste jag upp och fixa med gammdatorn.
Och dom undrar varför jag nästan aldrig är hemma?
Nej, det är ju så jävla svårt att fatta varför jag inte trivs. Det är ju så konstigt att jag inte bara älskar att dom tjatar och klagar hela tiden.


Jag börjar bli trött, orkar inte med det snabba livet jag lever nu.
Men då jag inte trivs hemma så ger det ju ändå inget att jag är hemma, jag slappnar ju inte av.
Det känns som att jag springer mot den där tiden då jag är så jävla slut, både i kroppen och i huvudet att jag inte kommer att umgås alls.
Bara vara hemma, och eftersom jag aldrig kommer att be om att få göra något så har dom inget att tjata om.
Förutom då det där jävliga att jag inte hjälper till nog mycket.
Ni kan ju dra åt helvete.

Just nu är jag sur.
Det kommer förmodligen att hålla i sig till imorgon.
Om det gör det kan i ju låta mig vara för en gångs skull, eller hur?