011.

Det har egentligen inte hänt så mycket idag, skola, som vanligt.
Känner inte längre samma överväldigande glädje av min klass, det känns mest som att flera av dem är jobbiga. Fast det kan ju iofs vara PMSen som talar.
Försöker vara glad och snäll mot alla endå, jag menar, jag ska träffa alla varje dag de närmaste tre åren.
Äh, jag får ju iaf välja vilka jag ska umgås med på fritiden.

Jag vill ha mera, ge mig lite mer
Kan jag få allt nu, nu när ingen ser
Jag vill ha mera, ge mig lite mer
Kan jag få allt nu, nu när ingen ser, nu när ingen ser


Mitt liv känns trist och händelselöst just nu.
Inga nya härliga bekantskaper
Inga planer för den närmaste tiden
Ingenting som jag verkligen vill
Men då sommaren kommer, då fan, DÅ SKA JAG LEVA.

Måste få kusin vitamin att komma över med böcker och hjälpa mig med tekniska saker som jag inte klarar av.
Han är bra, hjälper till när jag ber om det, ger sovplats då jag inte vill vara hemma.
Jag tycker om min kusin, även om jag inte riktigt kan visa det.

 Älskling, kom och rädda mig.


För att försöka få upp mitt humör ska jag nu skriva om det bra som hänt idag:

Träffade Ante på staden, bara 5min kanske, men jag blev glad.
Resan är bokad, kryssning i medelhavet, härligt!
Åt kinamat
Tränade hyffsat bra på gympan.
Rolig data, då Krille lurade läraren att han kanske skulle börja i våran klass, så han fick vara med oss i klassrummet, hon är mindre smart, men roligt är det.
God mat till lunch.


Äh, nu får det vara nog. Började le redan vi första, så det funkade ju.
Nu ska jag försöka sova.
Eller nej, för Ante ska ringa då han kommer hem.
Då blir det musik och spindelharpan. Jag har mycket till liv, jag vet.
Men jag är då i varje fall inte beroende längre, så jag är faktiskt stolt.

Kram tills nästa gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0