Om några minuter ska jag fara till busstationen för att säga hejdå till Sandra. Det känns sorgligt faktiskt.
Det har varit så fint nu då hon har varit här och helst vill jag att hon ska stanna kvar.
Men,men till jul kommer dom väl hit tror jag, och så himla länge är det inte dit=)
Annars så är jag bara ensam ikväll, gör inget alls. Jag har inte bestämt mig riktigt än vad jag tycker om det. I början var det underbart, men nu börjar rastlösheten komma smygande och jag önskar att jag hade sagt ja till fest.
Aja, dags att dra sig mot nya sorgliga äventyr.
Puss!

Du&jag, nu som då <3