298.

Och någonting gjorde mig så fruktansvärt glad.
Kan vara en fin kväll med stina
Kan vara att jag för en gångs skull känner att jag gör skillnad
Kan vara det att Salla är hemma
Kan vara för att allt nog kommer att fixa sig ändå.


Allt är inte på topp, men jag är påväg dit. Jag är påväg mot glädjen.
Nu ska jag snart försöka ta mig upp från soffan och släpa mig den dryga metern till sängen så jag hinner sova någonting alls innan väckaren ringer. Klockan 12 ska jag befinna mig inne i staden för en mysfika med anna, så det blir uppstigning redan klockan 10.30. Iofs så har jag vaknat av mig själv vid den tiden de 3 senaste dagarna så det ska nog gå bra.

Jag älskar att känna såhär. Tack ni som ger mig den här känslan.
Nu ska jag sova innan jag börja svamla påriktigt.
Puss!

Kommentarer
Postat av: jonna

självklart måste vi det. vi har ju flera år att prata igenom!!!

hur mår du nu? går skolan bra?=)



du kan ju adda mig; jonna[email protected]



kram:)

2008-10-29 @ 11:08:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0