Never knowing when the shakes steady

Idag är det synd om mig, det är synd om Cia också. För vi är sjuka och trötta och jävliga. Helt enkelt för att det är så synd om oss så ska vi ha tjockkväll ikväll, Cia kan det här med hur man ska göra då det är synd om en.

Det känns som att jag behöver göra förändringar, eller jag känner inte själv att det behövs men för att jag ens nästan ska orka med hela helvetet så är det väl dags.
Åh, jag vill spy galla över allt just nu, jag känner verkligen gnället som väller över. Det är tillochmed nere på "din näsa är ful-nivå".

Iaf, nu ska jag försöka med ett litet gladansikte åtminstone.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0