Från en lyckligare dag.

Förlåt, men jag orkar inte lägga mig själv åt sidan för din skull just nu. Jag har just och precis så mycket ork att jag tar mig upp ur sängen och klarar av att ta på mig leendet under dagen. Jag orkar inte stuva om i mina planer för att lägga tid och pengar på dig, då jag vet att jag efteråt endast kommer att ha mindre ork, känna mig mer tyngd. Jag är kanske inte världens bästa vän, men det har jag aldrig sagt, det är du som har satt mig alldeles för jävla högt. Jag ber i alla fall om ursäkt för att jag inte kan ge dig så mycket som du vill ha, kanske till och med behöver. Förlåt.

Jag längtar tills helgen i massor, då en kväll ska spenderas med min myskvinna (vad som händer osv är oviktigt, så länge hon är där.) och den andra kvällen ska spenderas med en person som lyckas ge mig energi och glädje då jag är på bristningsgränsen. Helgen kan inte komma fort nog alltså. Och efter helgen så är det lov också, jag längtar så fruktansvärt mycket.

Men trots allt så är den här veckan rätt underbar då jag är på radion hela tiden, men mina bästiga gubbar. Det hade dock varit tusen gånger bättre om jag hade haft ordentligt med energi. Men, hade det varit skola så hade det förmodligen varit en sjukvecka, radion orkar jag iaf gå till och jobba på.

Men nu snurrar det för mycket jobbigheter runt i mitt huvud så nu ger jag upp för kvällen (Blev just skrämd till gråt av min dörrjävel)


Var det du eller jag som svek först, vem kan man lägga skulden på?