Ikväll har jag fått både kärlek och bekräftelse, men det räcker inte. Det räcker inte.
På ett sätt är jag sjukt glad och jävligt party och peppad. Men sen ser jag mig själv och allt blir fel. Är det hösten som tar på mig som det brukar göra eller är det något som är fel? Jag förstår inte mig själv, inte alls. Ingenting räcker, jag kan få all bekräftelse i världen och ingenting räcker för att jag ska kunna se på mig själv med kärlek. Jag vill bara kunna se mig själv i spegeln och slippa undra hur någon i hela världen kan tycka om mig.


Äsch, trots allt så har jag haft en underbar kväll med massa skratt, kramar, öl och trevligheter.