Allt rådlöst klamrande fast till allt som är konstant

Middagen med paranteserna gick riktigt bra och nu är jag så mätt att jag vill spy. Greatness.
Jag grät till tusen då blodproven skulle tas men det gick helt okej det med.
Att stiga upp kl halv 6 imorse var väl lite sisådär men vad gör man inte för syster? Tårtan var dundergod iaf.
Nu ska jag dö här på soffan en stund och njuta till markus kommer tillbaka och jag kommer att bli tokmobbad.
Äsch, kärlek till livet idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0